Lussebak och hallucinationer

Idag hörde jag en ambulans, den tjöt länge och verkade inte åka förbi utan bara stå still någonstans utanför, fick sedan hemska bilder i huvudet. det var Inte på riktigt, alltså var det en hallucination. jag tvingade S att lyssna flera gånger, han hörde ingenting. jag har börjat utmana mina sinnesintryck. det är enda sättet att hålla dem i schack, att inte bli så rädd. visst är det så att jag faktiskt blir rädd när jag hör saker ingen annan hör, och när jag får den där panikkänslan i kroppen, men inte lika rädd som om jag blint skulle tro på Allt jag ser och hör. mycket konstiga saker händer mig, jag vet att jag iaf har haft en psykos. även om jag inte helt greppar vad det innebär så förstår jag att jag har en tendes att hallucinera.. och att jag borde, som jag gör nu, utmana sinnesintrycken, för att veta vad som är verkligt. jag skäms att jag inte kan skilja på det själv.

F.ö. har jag förträngt min ångest med lussebak idag, det blev en succé denna gång också. En litenlitenliiiten gnutta stolthet känner jag dock, att jag kan något iaf i köket.