This picture

Jag har kommit fram till, egentligen inte jag men ändå, har kommit fram till att sluta med de vidriga gula tabletterna. Det är mina abilify, antipsykotiska. Jag vill inte ha abilify längre, jag vill få träffa en läkare nu. En läkare som kan se vilken skit jag går igenom och kan se att någonting behövs göras. Jag vill träffa en läkare som kan se att jag sakta sakta faller itu och min hjärna blir mer och mer förvrängd. Jag vill ha bevis på att det inte är "fel i huvudet" på mig bokstavligt, jag vill se mina testresultat och mina röntgenbilder. Jag vill att de ska säga vad det är för fel på mig istället för att viska om mig på kafferasterna till varandra. Jag vill att psykologen ska säga det rakt ut, för jag vet att det är något fel. ALLA frågor som ställs, de måste ha en mening. Det är något farligt, smittsamt jag har fått i hjärnan, en sjuksdom som gör att ALLA jag känner drar sig undan, de viill inte ha med mig att göra, änmindre träffa mig. Tänk om jag smittar staffan. Vi måste reda ut det här. Jag har en psykisk smittbar sjkukdom, men vad?

Min fingrar flyger fram över tagenterna och jag känner mig yr. Kanske tror kroppen att jag ska få sova. Jag lutar mig fram och dricker ett glas läsk, uppfriskande och bubbligt. Jag gillar bubblor i glasen, de är fina och goda att dricka. This picture slumpas fram i winampen och en liten glädje stutsar till i bröstet. Jag skruvar upp till max och sjunger med i texten. Jag börjar bli så borta nu, och osammanhängande, inte ett bra tecken. Ska istället försöka ringa akutenheten idag och försöka få någon slags hjälp därifrån.

Over and out.