Hoppsan...

Nu har det hänt två gånger på en tidsram av fyra veckor att jag nästan blivit överkörd. Min sömn är konstig och jag använder sömntabletterna till att vara lung under dagen istället, de funkar som kraftigt ångestdämpande eftersom man hamnar i ett slags rus, problemet är väl att man inte är så vaken efter som den sömn som egentligen skulle somna in i, blir till en slags tripp. Allting går fort, man reagerar saktare men är ändå fult funktionell, det är som att vara smått berusad. Det har satt mig i trubbel, första gången kom det en taxi från ingenstans och bara körde. Bilen nuddade min byxben och sen kände jag framdelen på bilen precis stryka sig emot min vad, så nära var det att jag blev överkörd. Det har fått mig att fundera över mina tablettvanor. Andra gången kom det en cykel på cykelbanan så jag skrev ut i gatan istället så en bil var tvungen att tvärbromsa. Jag märkte ingenting, snurrade iväg med min hörlurar skrikande på max och det är först efteråt jag insåg att det var mig bilisten tutade på och tvärnitade för. Är det menigen att man ska vara så här fullproppad av tabletter att man varken märker att det kommer en bil eller bry sig om att man nästan just blev överkörd? På tisdag tänker jag ta upp att jag minnsann inte tänker äta deras tabletter längre om de inte ger mig några som faktiskt fungerar!