Om du lämnade mig nu

Idag har jag varit hos läkaren, jag hade otaliga nervösa sammanbrott igår när jag låg och oroade mig över det. När jag kom dit var allt förvirrande och jag fick förklara mitt ärende flera gånger innan poletten trillade ner för dem. Jag har verkligen svårt för när läkaren ska peta, klämma och känna på mig, de frågar om det gör ont och verka tro att man ska kunna förklara exakt hur någonting gör ont. Och blodprov, jag har skitsvårt för blodprov, egentligen vet jag att det snabbt är över när de väl träffar rätt men de gör ju aldrig det. Jag har tagit väldigt många blodprov i mitt liv och det är samma sak varje gång, de försöker hitta någon ådra som skulle kunna funka, sen försöker de, missar och sticker mig tills jag blir vit i ansiktet och de måste ta blodprovet i handen istället.
Den här gången sa jag det från början, ta en liten nål och försök inte i armvecken, tror ni att de lyssnade? Neeeej, det var en uråldrig fosilkärring som tyckte att hon minnsann hade gjort det där så många gånger att hon kunde göra det utan att titta. Tror ni att hon lyckades? Det slutade med att en yngre sköterska gick förbi och tyckte så synd om mig för jag hade varit där så länge att hon tog och stack mig vid handleden istället. Det tog också en liten stund men hon stack mig bara en gång i alla fall! S höll mig i handen hela tiden, efteråt lovade han mig en liten överraskning på kvällen för jag hade varit så duktig.

Jag tog sedan bussen till Linköping där jag går i skolan och hade möte med min handledare, vi ska ändra mitt schema så jag kommer läsa på 50% istället för heltid. När det var avklarat promenerade jag hem till en vän som bor i närhet och våldgästade hennes soffa. Hon är väldigt ångestdämpande och vi trivs väldigt bra i varandras sällskap. Vi snackade lite skit en stund, klappade katten och sen gjorde vi sällskap till resecentrum för att jag skulle hem och hon skulle iväg.

När jag steg av tåget så kom S och mötte mig. Jag kan inte förklara hur mycket han betyder för mig, han har så länge varit mitt enda stöd och min enda trygghet att jag har blivit beroende. När han inte är med mig så är jag osäker, liten och rädd. Jag är rädd utan dig S, jag skulle aldrig klara mig utan dig, även om jag vet att det är något vi måste jobba med. Jag skulle vilja ge dig lika mycket som du har gett mig, jag önskar jag kunde vara din trygghet så som du är min. Jag skulle aldrig klara om du lämnade mig, du är min bästa vän. Du är bäst. Jag älskar dig.