Jag kan minnsann också blogga!

Min syster är en blogger, jag brukar tycka om att läsa hennes blogg för att jag vet att jag inte alltid är så jättebra på att höra av mig, låta intresserad eller veta vad folk vill att jag ska säga om vissa saker.
Nu är det så att jag är skitdålig på att planera saker också medans syster är tvärtom. Hon ville planera saker som vi skulle göra efter jul, OM 3 MÅNADER, trots att jag visste att jag har svårt att planera så sa jag okej till att åka och hälsa på våran mamma tillsammans med henne. Lite senare så kom jag fram till att det inte alls passade, och sen blev hon skitsur över att jag faktiskt har ett eget liv och inte har råd med att avstå från vissa jobb. Om hon tänker bli sur varje gång någonting inte blir exakt som hon planerar så får hon helt enkelt sluta planera saker med mig då, hur svårt ska det vara?
När vi 'bråkade' så sa hon saker som sårade riktigt mycket, några dagar senare så hjälpte jag henne att få igång sin router igen (trots att jag fortfarande var väldigt sårad av hennes ord) och efter några dagar till så ville hon skicka mig en scrapbook. Jag tackade nej och sen lägger hon upp ett blogginlägg som jag faktiskt tänker citera;

"Min lillasyster ville inte ha den scrapbooklayouten jag gjorde på kursen i torsdags. Så jag fick slänga den åt helvete istället. Så kan man slösa tre timmars arbete om man inte har något bättre för sig. "

Jag är inte ute efter att såra henne, det är jag verkligen inte, men jag är så jävla trött på att hon behandlar mig så. Måste hon blåsa upp en liten grej till något mycket större och bete sig som den värsta dramaqueen någonsin så fort minsta lilla inte passar henne?!

Det spelar ingen roll om hon ber om ursäkt eller inte för jag är ganska trött på det här nu. Jag är 18 år, jag har flyttat hemmifrån och bor med någon som jag trivs grymt bra med, jag har inget jobb och läser upp mina gymnasiebetyg på en folkhögskola. Jag måste spara varenda slant jag får, vi äter den billigaste skitmaten som vi har råd med, vi sparar allt vi får tag på för att överhuvudtaget överleva. Snart så kanske det ordnar sig lite bättre, men tills dess så har jag inte råd att säga nej till någon summa överhguvudtaget. Man är inte så rik om man är en stundent damnit.

Så är det i alla fall med det här, men jag tänker försöka hålla denna blogg vid liv nu.